KONST | Fredrik Skölds konst

Dessa tavlor på det tyngsta akvarell pappret är en vidareutveckling av mina tidigare verk med syra och fragment på kopparplåt.

Inspirationen hämtar jag från den bästa designern: evolutionen. Jag fick många

idéer när jag bodde i Japan. Den Japanska estetiken eller världsåskådningen gjorde stort intryck på mig; skönheten i det ej perfekta, i patina, i det enkla. Det vackra i förfall liksom det

tidlösa och ålderslösa.

Själva fragmenten består av saker jag samlat under mina resor, såsom död korall, rostig tagg-tråd, lavasand från vulkanen Etna, nötter och

mineral från Amazonas, en gammal uppluckrad bibel hittad efter en storm på Coney Island, bladguld köpt i Thailändskt tempel, kretskort hittat på havsbotten och mycket annat."

Allt material såsom papper, lim, och färger är syrafritt. Organisktmaterial är förstärkt och behandlat mot oxidering. Ramen med glas är extra stadig med skruvad baksida. Fragment målningarna mäter 85x65cm.

ETSNINGAR PÅ BRONSPLÅT

Dessa etsningar skapas genom att applicera syra på bronsplåt. Syran fräter bort valda delar och skapar därigenom en tredimensionell yta.

På vissa har jag sedan lagt till organiskt material såsom lövskelett.

Inspiration kommer främst

från fossiler och arkeologiska utgrävningar.

Alla verk blir unika eftersom det inte är en exakt process, men varje grund-bild används bara i en upplaga av 16.

Signerad med upplagenummer och stämpel på plåten.

Storlek: 43x33cm

FAKE NEWS. ELLER..?

Boris the Buzzard. 1886-1939.

Den äldsta gamen i fångenskap. Och nog den mest slugt karismatiska..

Boris levde sitt liv på Krakow Zoo i Polen. Han blev tidigt diagnostiserad med sjukdomen aspergillus fungus som gjorde att han tappade fjädrarna. Men hans skötare gav honom artificiella fjädrar istället vilka bidrog till hans utstrålning, och under 20-talet blev Boris alltmer känd av stadens invånare. Det sades att han hade förmågan att förutse vissa besökares snara död. Han började med att stirra intensivt på den utvalde, för att sedan flaxa med vingarna och låta ljuda ett fruktansvärt skrik. Och många gånger visade det sig att han hade rätt, när han valde människor med obotlig cancer eller andra sjukdomar, men också folk som dog i olyckor kort därpå.

Dessvärre ledde detta också till hans egen död. Kort efter att Tyskland invaderade Polen den 6:e september 1939, blev SS-Obersturmbannführer Bruno Müller utvald med ett hårresande skrik av Boris vid ett besök på djurparken. Efter att tidigare hört om Boris rykte tog Bruno upp sin Walther Pk och sköt Boris med ett dödande skott. Men Bruno Muller kunde inte fly från sitt öde. Tre dagar senare halkade han på ett bananskal och blev som resultat krossad av en stridsvagn.

Till denna dag står det en staty av Boris på Krakow Zoo.

Denna (nyare) skulpturen av Boris gjordes med hjälp av foton från den senare delen av Boris liv.

Edwin “Speedchicken” Gonzales. 1907-1925

Även kallad “världens rikaste kyckling”.

Edwin föddes i Trinidad 1907. Första delen av sitt liv avlöpte på ett högst ordinärt sätt, om än med viss otur. Han förlorade nämligen benen i ett möte med en ung buffel, och fick också sin fjäderskrud permanent skadad när blixten slog ner i hönshuset han bodde i.

Men hans tur vände när han 1913 blev plantage-ägaren Serge Almastidos favorit-husdjur. Sedermera blev han den första kycklingen att ärva en ansenlig egendom när Serge dog 1915. Dödsboet utsåg en god man för att förvalta Edwins arv, vilket uppskattas ha varit runt 1,2 miljoner amerikanska dollar.

Förvaltaren lät bygga en mekanisk rullstol, liksom nya stjärtfjädrar, till den invalidiserade och halvnakne Edwin.

I flera år kunde Edwin ses fara runt i den lilla byn Sangre Grande i sin rullstol iklädd diverse extravaganta utstyrslar, med en växande berömdhet som resultat.

Edwin sades ha en fäbless för guldfärgade och pråliga plagg, men det kan väl konstateras vara mer en spegling av förvaltarens klädsmak än Edwins.

Flera tidningsartiklar om Edwin från den tiden finns att läsa på Wikipedias* sida om Edwin “speedchicken” Gonzales.

De periskop-försedda pirayorna i Amazonas, Paraguay, 1923

När president Eligio Ayala blev avsatt efter en statskupp flydde han med en ansenlig förmögenhet tillhörande hans mestadels utfattiga invånare. Han barrikaderade sig i hans fort-liknande palats utanför staden Asunción i regnskogen. I fruktan för sitt liv gjorde den redan paranoida Eligio allt i sin makt för att förhindra inkräktare från att forcera hans egendom. Han lät gräva en 2000 meter lång vallgrav som omringade hans gods. Han installerade 600 rödbukade Pirayor (den största och mest aggressiva av Pirayorna) för att hindra simmare. Men det grumliga vattnet presenterade ett problem. Utöver att hitta byte genom lukten av blod, var pirayorna beroende av deras syn för att hitta byte. För att lösa problemet anställde Eliglio en marinbiolog. Denne satte 60 pirayor i en stor tank och började experimentera. Efter månader av misslyckade försök att träna fisken byggde han ett periskop, som hölls på plats av en sele, för pirayorna. Relativt intelligenta djur som de är, lärde de sig att navigera vid ytan medan de lokaliserade byten. Av de 60 exemplar som han tränade, fick han 20 stycken att anpassa sig till att använda detta nya sätt att jaga. Men det visade sig vara tillräckligt. När de 20 släpptes ut i vallgraven blev dessa var och en ledare för stimm av pirayor, och visade vägen till fåglar som vilar på ytan eller till ett rådjur sökandes tillflykt från värmen. Eller en människa. Rykten florerade om försvunna lokalinvånare. Endast ett känt vittne överlevde. Hans vänstra ben skalades helt från kött av den glupska fisken. Det var ett mirakel att han överlevde. Det skrevs en artikel om händelsen i en lokal tidning, med en bild - se nedan.

Det finns fortfarande två av dessa pirayor utrustade med periskop på Asuncion Museum.

Fredrik Sköld

KONSTNÄR

Kulspiraler, målningar, etsningar och fontäner av brons för inomhusbruk, och diverse andra konstverk. För en utflykt till ateljén, se mer på besöks-sidan

LÄS MER